måndag 1 november 2010

Det gör ont i hjärtat att veta att du någon annanstans inatt.

Jag har aldrig varit riktigt kär. Och det här skrämmer mig.
Du är majoriteten av mina tankar. Du besöker till och med mina drömmar.
Jag ser dig framför mig varje gång jag blundar.
Och gud, vad jag saknar dig!
Du kom emot mig med världens största leende.
Du satte dig bredvid mig och allting kändes så naturligt.
Det kändes som att det skulle vara så.
Som om det inte kunde vara på något annat sätt.
Och du skrattade. Himmel, vad fin du var.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden.
Och jag har bestämt mig.
Det är du. Det har alltid varit du.
Du, du och bara du!
Det är dig allting handlar om. Allting.
Och jag tror på fullaste allvar att jag har blivit kär.
Jag tror att jag är kär i dig.
Så varför ska det vara så svårt?

Jag vill ha dig här. Nu.
Du skulle göra allting så mycket lättare.
Jag saknar dig oerhört mycket.